Blogg
Förändrade spridningsmönster för mul-och klövsjuka
Ett utbrott av mul- och klövsjuka pågår sedan juni 2018 i Nordafrika. Algeriet var först att rapportera fall av sjukdomen men utbrottet omfattar nu också Marocko och Tunisien. Nordafrika har drabbats av flera introduktioner av mul- och klövsjukevirus sedan 2013 och spridningsvägarna verkar vara längre än vad man sett tidigare.
Mellan 1999 och 2013 rapporterades inga utbrott av mul- och klövsjuka från Marocko, Algeriet eller Tunisien men utvecklingen sedan dess är oroande för Europa. Mul- och klövsjuka är oerhört smittsamt och viruset kan överleva i flera veckor på till exempel kläder, skor, redskap och bildäck. Smittan kan även spridas via livsmedel och därför måste fria länder tillämpa strikta regler och kontroller för att förhindra införsel av den här typen av produkter.
Förekomsten av mul- och klövsjuka globalt brukar delas in i sju olika regionala så kallade viruspooler. Inom dessa geografiskt avgränsade områden har man sett att virusstammar sprids till exempel genom vissa kända djurförflyttningsmönster, eller från vilda djur som utgör en reservoar för sjukdomen. Se karta.
Indelningen i viruspooler baseras på en kartläggning där virus karakteriseras i detalj med molekylärbiologiska metoder för att på så sätt identifiera närbesläktade virus och spridningsmönster.
Världsreferenslaboratoriet för mul- och klövsjuka vid Pirbright-institutet i Storbritannien har de senaste åren noterat flera exempel på virusstammar, så kallade topotyper, som spridits utanför viruspoolerna där de cirkulerar endemiskt och till och med fått global spridning. Spridningsvägarna i de här fallen är inte kända i detalj eftersom sjukdomsrapporteringen från många länder är bristfällig, men illegal handel och förflyttningar av djur och djurprodukter förekommer sannolikt.
Det var den här typen av långväga spridning som drabbade Nordafrika 2013 när de fick in en topotyp av serotyp O med ursprung i viruspool 2 (Indien). Topotypen av serotyp O som nu orsakar utbrott i Nordafrika är också exotisk för regionen. Den benämns O/EA-3 och har sitt ursprung i östra Afrika men karakteriseringen av viruset visar att den sannolikt har spridits från länder i västra Afrika (de nu aktuella virusstammarna som cirkulerar i Nordafrika är närmast besläktade med stammar från Nigeria). Experter från Pirbright-institutet drar även paralleller med en introduktion av mul-och klövsjuka till Algeriet i maj 2017. Då orsakades utbrotten av en topotyp av serotyp A som också haft stor spridning globalt. Saharaöknen har tidigare ansetts vara en barriär som förhindrar spridning av mul-och klövsjuka till Nordafrika men eventuellt har förflyttningar av både djur och människor den här vägen ökat till följd att konflikter, svält och politisk oro.
Utvecklingen i Marocko, Algeriet och Tunisien är av särskilt intresse för länder i Sydeuropa. Mul- och klövsjukevirus kan vid vissa väderförhållanden spridas luftburet med vinden över relativt långa avstånd om spridningen sker över vatten. Risken för vindspridning diskuteras framförallt vid utbrott i stora grisbesättningar, eftersom grisar utsöndrar stora mängder virus och det scenariot är osannolikt i den nu drabbade regionen. En annan spridningsväg som diskuteras är lastbilstransporter som färdas med färjor mellan Spanien, Frankrike eller Italien och Nordafrika. EU-kommissionen har tidigare uppmanat länderna att ha noggranna kontroller för att säkerställa att återvändande fordon är väl rengjorda och desinficerade.
SVA:s bedömning
SVA följer utvecklingen och bedömer i dagsläget inte att mul- och klövsjuka utgör ett direkt hot för svenska nötkreatur. Ingen livdjurshandel förekommer med de drabbade områdena och andra spridningsvägar bedöms som mindre sannolika. Trots detta är det av högsta betydelse att det finns en medvetenhet om sjukdomen hos djurägare och veterinärer så att symptom hos klövbärande djur, som skulle kunna tyda på mul- och klövsjuka, uppmärksammas och omgående rapporteras. Förebyggande smittskydd på gårdsnivå är ett kraftfullt verktyg för att hålla mul-och klövsjuka och andra smittsamma djursjukdomar borta. För att förhindra spridning av mul- och klövsjuka är det särskilt viktigt att idisslare eller grisar inte utfodras med matavfall, och att matavfall inte heller hamnar i naturen där det kan smitta vilda djur.
Läs mer
Om mul- och klövsjuka på sva.se
Statsepizootologen kommenterar: Mul-och klövsjuka i Europas närområde oroar
The European Commission for the control of Foot-and-Mouth disease (EuFMD)
Prenumerera på bloggen
I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i vår blogg "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen.
Karl Ståhl är Statsepizootolog på SVA.