Vad hände 2013 – vad väntar 2014

Fågelinfluensa i nya varianter

I likhet med tidigare år kom under 2013 många influensarapporter; H5N1, H5N3, H7N9, H7N7, H7N1 och H1N1. De virus som tillhör grupperna H5 och H7 kan uppträda i två olika former lågpatogen (milt) virus som inte ger några sjukdomstecken på smittade fåglar och högpatogent (aggressivt) virus som ofta leder till att majoriteten av djur dör i en fjäderfäbesättning.

Lågpatogent virus, som bärs av vilda fåglar, kan om det kommer in i en fjäderfäbesättning förändras från lågpatogent till högpatogent med påföljande massdöd. EU:s regelverk kräver därför att vid alla typer av H5 och H7, vare sig det är låg- eller högpatogent, ska hela besättningen avlivas. I Europa rapporterades fynd av influensa H7N7 från flera länder bland annat Italien, Holland och Danmark. I Italien smittade högpatogent H7N7 från vilda fåglar till värphöns vilket ledde till ett intensivt bekämpningsarbete och utslaktning av över 800 000 djur. I Tyskland och Holland påvisades lågpatogen influensa H5N2 hos värphöns vilket ledde till utslaktning av besättningarna.

I Sverige påvisade för första gången antikroppar hos grisar mot den pandemiska influensan (”svininfluensan 2009”), influensa A (H1N1)pdm09, och den sannolika smittkällan var kontaktsmitta från människor.

Fågelinfluensa H5N1 har alltsedan den påvisades i Hong Kong 1997, och spreds till Europa 2003, bitit sig fast på vissa platser i världen och sporadiska rapporter kommer från Egypten, Kambodja, Vietnam och Sydkorea. Eftersom det är ett högpatogent virus blir fåglarna sjuka och kan smitta till människa genom närkontakt. Virus har förmåga att infektera och spridas mellan en rad olika arter av fåglar, men spridning mellan människor är idag sällsynt.

Från Kina kom under året oroande rapporter om ett nytt influensavirus H7N9 med dödsfall på människa. Misstänkt smittkälla är fågelmarknader men det är svårt att spåra smittan eftersom fåglarna inte visar några sjukdomstecken då viruset är lågpatogent. 

Afrikansk svinpest nära

Risken för introduktion av afrikansk svinpest till EU var fortsatt hög under året. Efter utbrott i Vitryssland ökade oron i Polen och Litauen. De bad om stöd från EU för att stärka gränskontrollen. Störst risk anses spridning via vildsvin vara då dessa rör sig fritt över gränserna och kan röra sig över stora ytor. Men även korv och andra charkuterivaror kan innehålla virus och är en farlig smittkälla om det hamnar i grismaten eller slängs på avfallsdeponier där vildsvin bökar.

Och i januari i år (2014) rapporterades om ökad dödlighet på vildsvin i gränstrakterna till Vitryssland och den 23 januari bekräftade Litauen att de hade två vildsvin, som var smittade av afrikansk svinpest, på två platser nära gränsen. Att begränsa eller eliminera spridning av sjukdomen bland vildsvin är en svår utmaning för Litauen. 

Seoul hantavirus nytt för Sverige

I mars påvisade vi ett för Sverige nytt virus på tamråtta, Seoul hantavirus. Det hade kommit rapporter från Storbritannien att råttor som bar viruset smittat sina ägare och i ett av fallen blev personen allvarligt sjuk. En kartläggning av råttor som tagits in till Sverige från Storbritannien gjordes och de som ägde råttorna följdes upp och prov togs på både råttor och ägare. Ett fåtal smittade djur hittades men dessbättre inga sjuka eller smittade människor. Viruset är släkt med sorkfeber men ger allvarligare symtom, dock inte lika allvarliga som de typer av Hantavirus som cirkulerar i USA.

Risk för missbildade foster

Under sommaren 2013 cirkulerade schmallenbergviruset i stora delar av Sverige. Första vågen av smitta skedde under sommaren 2012 och orsakade förluster genom dödfödda och missbildade kalvar och lamm. En uppföljande undersökning som gjordes under sommarmånaderna 2013 visade ökande mängder antikroppar mot viruset i tankmjölksprover, vilket tyder på fortsatt smittspridning. Det finns med andra ord risk för förluster på grund av missbildade foster även i år.

Kattunge hade rabies

En påminnelse om hur snabbt en farlig sjukdom som rabies kan introduceras i ett land kom under året. Franska myndigheter bekräftade att en illegalt införd kattunge från Marocko testats rabiespositiv. Smittspårning och förebyggande behandling av alla som kommit i kontakt med kattungen blev följden plus restriktioner att flytta tamdjur i området. De i Holland misstänkt rabiesinfekterade hundarna från Bulgarien visade sig dessbättre vara fria, men satte igång en välbehövlig diskussion inom EU-kommissionen hur man kan förbättra tillförlitligheten av vaccineringar och hundpass.

Grävlingar med tuberkulos

England påbörjade under året en regional bekämpning av grävlingar för att få bukt med den inom vissa områden besvärliga tuberkulossituationen i landet. Och inte bara i England och Wales utan också i Frankrike, Tyskland, Österrike och Schweiz sågs under 2013 en försämrad tuberkulossituation med nyinfekterade besättningar. I alplandskapen misstänks vilda idisslare vara en smittreservoar. Länderna kan trots detta klassas som tuberkulosfria enligt EU-direktiv vilket lätt kan leda till missuppfattningar om att samliga besättningar i landet är fria, vilket inte är fallet.

Mjältbrand i Sverige

Under senaste sexårsperioden har Sverige haft tre utbrott av mjältbrand på två olika platser i landet. I båda fallen kunde smittan härledas till historiska utbrott där djur som dött i mjältbrand inte omhändertogs på rätt sätt. Det innebar sannolikt att en stor mängd mjältbrandssporer fanns bevarade på platsen. I Halland 2008 kunde smittan kopplas ihop med det stora mjältbrandsutbrott 1956–57 som orsakades av importerat benmjöl. Vid utbrottet i Kvismaren 2011 blottlades en felgrävd grav från 1943 då en sankmark dikades ut. Och i samma område påträffades 2013 en död mjältbrandspositiv kviga och genom analys av bakteriens hela arvsmassa kunde det konstateras att det var samma smittkälla som vid fallen 2011.

Övervakar kontinuerligt

Genom omvärldsbevakning och analys av pågående händelser i världen försöker vi hålla vår beredskap uppdaterad. För oavsett vilken typ av smitta det rör sig om så betyder god kunskap om smittämnet och förutseende diagnostik att en snabb upptäckt leder till snabba insatser och på så sätt kan skadan och kostnaderna för landet minimeras. Detta gör vi genom ett kontinuerligt övervakningsarbete som omfattar både riktade provtagningar och ett nära samarbete med aktiva veterinärer på fältet för att få in misstankar − vare sig det är tama eller vilda djur.