Förkortningen MRSA står för "meticillinresistent Staphylococcus aureus". Bakterien hör till en typ av stafylokocker (Staphylococcus aureus) och är resistent mot en stor och viktig grupp antibiotika, dit bland annat penicillin hör. MRSA kan bäras av människor och djur utan att ge symtom men de kan också orsaka infektioner.
I Sverige påvisades MRSA första gången hos djur 2006. Till och med 2023 har MRSA isolerats från 270 fall hos hund, katt, häst, kanin, papegoja, nötkreatur, gris, get, och får samt ett 40-tal igelkottar.
MRSA beskrivs oftast hos hund, katt, häst och lantbrukets djur. Men det finns också enstaka rapporter om MRSA hos andra djurslag. I Sverige har MRSA påvisats hos hund, katt, häst, kanin, papegoja, nötkreatur, gris, get, får och igelkott.
Fram till 1990-talets slut beskrevs MRSA nästan uteslutande hos människor, men därefter har bakterien rapporterats från flera håll i världen också hos djur. Hundar och katter smittas vanligen av människor. Bland lantbrukets djur, som grisar och nötkreatur, påvisas oftast MRSA av typen CC398. Den första rapporten i världen om MRSA CC398 hos gris kom 2005. Mycket tyder på att denna typ av MRSA selekterats fram i djuruppfödningen och är anpassad till djur. I många andra länder är MRSA CC398 vitt spridd bland grisar. Den finns också hos nötkreatur, slaktkycklingar och hästar, men är ovanlig hos människor. Under 2011 påvisades en ny variant av MRSA i mjölkprover från kor i Storbritannien. Denna variant kallas MRSA med mecC och har även påvisats hos flera andra djurslag och hos människa.
Djur kan på samma vis som människor bli sjuka av MRSA, men de kan också bära bakterien utan symtom. MRSA är en hudbakterie som till exempel kan orsaka hud- och sårinfektioner samt juverinflammation.
MRSA är en bakterie som i huvudsak sprids genom direktkontakt. Den kan överföras från människor till djur och vice versa. Smitta undviks med vanliga smittskyddsrutiner mot kontaktsmitta. Handtvätt i kombination med handdesinfektion är speciellt viktigt.
MRSA är troligen ovanligt hos lantbruksdjur i Sverige. Hittills har MRSA endast påvisats hos gris vid två tillfällen. Dels i en studie 2010 och dels 2024. I andra undersökningar bland svenska grisar har MRSA inte påvisats. Prover från nötkreatur har undersökts i flera studier och MRSA har hittills bara påvisats i nio prover från mjölkkor.
Det är idag inte känt hur bakterien har kommit in bland svenska grisar och nötkreatur. MRSA av typen CC398 är vanlig hos lantbrukets djur i många andra länder. Denna typ har också påvisats hos hästar både i Sverige och i andra länder. Det finns många tänkbara smittvägar. I de fall där varianter av MRSA som vanligen hittas hos människor har påvisats är det möjligt att djuren smittats av människor.
Inköp av djur är den största risken att få in smitta. Var därför försiktig vid handel med djur och väg in risken för smitta. Köp djur från så få besättningar som möjligt. MRSA kan också spridas från människor till djur. Alla som går in på en gård bör därför följa uppsatta hygienrutiner. Man minskar också risken för smitta till gården om andra djur (till exempel hästar, hundar, katter) hålls avskilda från lantbrukets djur.
MRSA är en kontaktsmitta. Det betyder att bakterien överförs genom direktkontakt mellan människor, eller mellan människor och djur. MRSA kan även smitta indirekt via föremål, kläder och andra textilier som förorenats. I stallar där grisarna bär MRSA finns bakterien i dammet i stallet. Då kan människor smittas via damm som finns i stalluften.
SVA kartlägger och analyserar förekomsten av MRSA hos djur i Sverige. I detta arbete samarbetar SVA med andra myndigheter och branschorganisationer. SVA förmedlar också kunskap om MRSA och om åtgärder för att motverka att bakterien sprids. SVA är nationellt referenslaboratorium för antibiotikaresistens hos djur och arbetar inom programmen Svarm och SvarmPat samt inom nätverket Strama VL aktivt med övervakning, forskning och strategier runt antibiotikaresistens. Mer information om arbetet samt rapporter finns på SVA:s webbplats.