Arbetet med uppdraget har skett i fem steg:
- Identifiering av aktörer och flöden av information från, till och mellan aktörer.
- Intervjustudier med identifierade aktörer i syfte att utreda aktörernas attityd gentemot, krav på och behov av ett digitalt system.
- Sammanställning och analys av resultat från intervjuer med aktörer.
- Omvärldsanalys av digitala system samt märkningsförfaranden som kan vara aktuella för denna livsmedelskedja.
- Utredning av kostnader och finansiering.
Parallellt utreddes och analyserades rättsliga utgångspunkter viktiga att beakta för att möjliggöra digital spårbarhet av vildsvinskött.
Slutsatser i utredningen var att de flesta aktörer överlag var positiva till en digital lösning men att det ändå finns en risk att det är förhållandevis få registrerade jägare och detaljhandelsanläggningar som är motiverade att använda ett digitalt system. Detta skulle kunna innebära att utvecklingen och förvaltningen av ett digitalt system för spårbarhet av vildsvinskött kan komma att medföra oproportionerligt höga kostnader. Ett alternativ skulle kunna vara att reglera denna livsmedelskedja och göra det obligatoriskt för jägare och detaljhandelsanläggningar att använda det samlade digitala spårbarhetssystemet. Risken är dock att ett krav på att man måste använda ett digitalt system kan göra att färre jägare och detaljhandelsanläggningar önskar nyttja möjligheten att avyttra vildsvinskött och kroppar från vildsvin. Detta skulle i så fall kunna motverka det tänkta målet.
Utifrån myndigheternas instruktion och behörigheter enligt Livsmedelsförordningen framstår Livsmedelsverket som den mest lämpliga myndigheten när det kommer till att äga, förvalta och tillhandahålla ett eventuellt samlat digitalt spårbarhetssystem för vildsvinskött. Förutom kostnader för den tekniska utvecklingen kommer det tillkomma administrativa (handläggnings-) kostnader för den ansvariga myndigheten som kan komma att bli högre än kostnaderna för utvecklingen av systemet. SVA bedömer att denna kostnad inte kan antas rymmas inom den ansvariga myndighetens befintliga ekonomiska ramar.
Uppdraget är en del av Vildsvinspaketet, som, i sin tur, är en del av den nationella livsmedelsstrategin. Det övergripande målet med Vildsvinspaketet är att fler konsumenter ska få tillgång till vildsvinskött och att den totala avsättningen av vildsvinskött ska öka. Förutom SVA har också Livsmedelsverket, Länsstyrelserna samt Jordbruksverket fått regeringsuppdrag inom Vildsvinspaketet.
I nuläget får jägare inte leverera vildsvin (pälsade kroppar eller köttdetaljer) direkt till slutkonsument eller till lokala detaljhandelsanläggningar utan allt vildsvinskött som ska säljas måste passera en vilthanteringsanläggning. Dessa ansvarar för att kropparna testas för trikiner och cesium.
