Smittläge för fågelinfluensa
Smittläget för fågelinfluensa är föränderligt och förändras över säsong och mellan säsonger. Förekomst av sjukdomen övervakas kontinuerligt genom provtagning av tamfåglar som anmäls ha symtom som kan tyda på fågelinfluensa.
Vi undersöker också vilda fåglar som hittas sjuka och döda i naturen och skickas in till oss. I övervakningen ingår också provtagning av tamfåglar, och i vissa situationer även vilda fåglar, utan symtom för att se om de har infekterats. Vår omvärldsbevakning av smittläget i andra länder ger också värdefull information till vår bedömning.
Lägesbild
Under säsong publicerar vi epidemiologiska lägesbilder utifrån behov. Lägesbilden innehåller beskrivning av aktuell situation samt en analys avseende riskbilden, baserat på tillgänglig information.
Zoner och skyddsnivåer
Om du söker information om fall på tamfjäderfä, zoner runt smittade besättningar eller vad som gäller i skyddsnivåer så finns den informationen på Jordbruksverkets webbplats.
Historiken bakom utbrottet
Utbrott av fågelinfluensa har inträffat med oregelbundna intervall på alla kontinenter. Högpatogen fågelinfluensa (HPAI) finns i fjäderfäpopulationen i vissa delar av Asien och Afrika, vilket lett till att viruset även smittat och orsakat sjukdom och dödlighet bland vilda fåglar. HPAI påvisades för första gången i Sverige i februari 2006 hos två viltlevande viggar. Då var det virus av typen H5N1.
I mars 2015 påvisades återigen HPAI i samband med rutinmässig provtagning av döda svanar som skickats till obduktion. Då av typen H5N8 vilket cirkulerade i viss mån Europa under vintern. Under vintern 2016/17 fick H5N8 mycket stor spridning i Europa med fall hos både vilda fåglar och tamfjäderfä i många länder, inklusive Sverige. Under vintern 2017/18 var det H5N6 som cirkulerade och gav fall på både vilda fåglar och hos tamfjäderfä, dock i mycket mindre utsträckning än vad H5N8 orsakade året innan.
Under 2020/21 konstaterades 24 utbrott av högpatogen fågelinfluensa av subtypen H5N5 och H5N8 i svenska anläggningar i sex län. Under perioden konstaterades också HPAI hos 128 vilda fåglar med en kulmen i antalet fall under februari och mars. Under säsongen 2021–2022 var det 7 utbrott hos tamfåglar och 79 konfirmerade fall av fågelinfluensa hos vilda fåglar, nästan samtliga av subtyp H5N1. Kulmen i smittspridningen under den säsongen var dels i december 2021, dels under sommaren 2022 då ett stort antal havslevande vilda fåglar drabbades. De högpatogena fågelinfluensavirus som fastställts sedan 2020 har samtliga ingått i klad 2.3.4.4 b
Karta över undersökta vilda fåglar
På kartan kan du se vilda fåglar undersökta för fågelinfluensa sedan 1 januari 2017. Det är rapporteringen av döda och sjuka vilda fåglar som är basen för övervakningen av fågelinfluensa hos vilda fåglar. Alla rapporter leder inte till att fåglar blir undersökta, men rapporteringen i sig bidrar med värdefull information och förståelse för sjukdomar.
Du kan själv bidra till övervakningen av fågelinfluensa på vilda fåglar genom att rapportera fynd av sjuka eller döda vilda fåglar via formuläret rapporteravilt.sva.se.
Karta
Uppdaterad: 2023-05-31 kl. 07:53