I slutet av 1990-talet upptäcktes det att VRE var vanligt hos olika lantbruksdjur i många länder i Europa. Olika undersökningar visade att det var kopplat till att det vankomycinlika antibiotikumet avoparcin hade använts i tillväxtbefrämjande syfte och att användningen hade selekterat för vankomycinresistens bland enterokocker. Detta ledda till att användningen av avoparcin i Europa stoppades 1997. I Sverige hade användningen av avoparcin upphört nästan 15 år tidigare och redan innan all användning av tillväxtbefrämjande antibiotika i Sverige stoppades 1986.

I det svenska övervakningsprogrammet Svarm har VRE isolerats från slaktkycklingar men däremot inte från grisar eller nötkreatur. I Svarm har under vissa år en särskilt känslig metod (selektiv odling) användes för att påvisa VRE. Med denna metod isolerades VRE i tarminnehåll från 1 procent av undersökta kycklingar år 2000. Därefter ökade andelen kycklingar med VRE och som mest (år 2005) påvisades sådana bakterier hos 41 procent av de undersökta kycklingarna. Andelen har därefter minskat och vid den senaste undersökningen (2020) isolerades VRE från 6 procent av kycklingarna.

Andelen kycklingar med VRE i tarmen, vilket är det som egentligen undersöks när selektiv odlingsmetod används, har alltså varit hög. Den är dock lägre än vad som sågs i andra länder just efter att användningen av avoparcin hade upphört. Till exempel påvisades i början av 2000-talet VRE hos majoriteten, 70–96 procent, av anläggningarna för uppfödning av slaktkyckling i Norge och Danmark. Men sedan dessa har förekomsten av VRE minskat även i dessa länder.

Vanliga frågor och svar om VRE

Här har vi samlat vanliga frågor och svar om vankomycinresistena enterokocker (VRE) hos djur.