Bandmaskar hos hund
Förekomst
Hos hundar förekommer flera arter av bandmaskar, dessa förekommer också hos vilda rävar. Bandmaskars livscykel involverar dels en huvudvärd, till exempel hund eller räv och dels en mellanvärd i vilken larvstadier, så kallade dynt, utvecklas. Olika bandmaskar har olika mellanvärdar. Hund smittas alltså genom att äta dynt i mellanvärden, det sker ingen smitta direkt mellan hundar. Smittkällor kan i praktiken utgöras av fallvilt av smådjur och urtagna inälvor från vilda idisslare.
Den vanligaste arten av bandmask är Mesocestoides sp. (mellanvärdar: gnagare, grodor, fåglar, hund).
Andra vanligt förekommande arter av bandmaskar i Sverige är Taenia hydatigena (mellanvärdar: större gräsätare, allätare) och T. pisiformis (mellanvärdar: harar, kanin, gnagare) men även andra Taenia-arter kan förekomma.
Mer sällan påvisas Diphyllobothrium latum (mellanvärdar: sötvattenfiskar som gädda, lake, abborre, gärs). Dipylidium caninum (mellanvärdar: loppa, lus) är mindre vanlig och Echinococcus granulosus (mellanvärdar: gräsätare, allätare inklusive människa) är numera sällsynt och har inte påvisats hos hund på många år.
Klinik
Infektion med bandmask ger som regel inga kliniska symtom. Undantagsvis ses matsmältningsrubbningar och lös avföring.
Diagnostik
Oftast uppmärksammas infektionen när djurägaren ser enstaka bandmaskleder (proglottider) i avföringen eller krypande runt baken, på svansen eller korset. Ibland kan hela kedjor av proglottider ses i avföringen. Bandmaskledernas utseende är av diagnostiskt värde. Artbestämning av bandmaskar är av praktisk betydelse dels för val av behandling dels för att utreda hur hunden blivit smittad. Bandmaskar avger ägg oregelbundet, varför undersökning i träckprov inte alltid visar om bandmask förekommer. Ägg av D. latum och D. caninum kan dock påvisas i träckprov.
Behandling
Bandmask behandlas vid påvisad förekomst. Helst bör dessutom artbestämning ha gjorts. Substansen prazikvantel har mycket god effekt mot samtliga bandmaskarter. Engångsdos är som regel tillfredsställande men mot D. latum skall 8 gånger dosen ges vid ett tillfälle. Mot vissa bandmaskarter kan även fenbendazol användas.
Samtidig infektion med rund- och bandmaskar är sällsynt hos hund varför något behov av att använda kombinationspreparat annat än vid specifika behov som till exempel vid införsel egentligen inte föreligger.
Bandmask i avföring. Film: Ann-Louise Fransson
Mer information
Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.