Optimal antibiotikaanvändning vid akut klinisk mastit hos mjölkkor

Klinisk mastit (synlig juverinflammation) är en smärtsam sjukdom som oftast orsakas av infektion med bakterier i juvret och är den vanligaste orsaken till antibiotikabehandling av svenska mjölkkor. Detta projekt syftade långsiktigt till att förbättra kornas välfärd och besättningarnas ekonomi genom att ta fram nya behandlingsrekommendationer som innebär minskad och mer effektiv användning av antibiotika vilket i sin tur leder till färre injektioner och färre nya fall av mastit på grund av minskad risk för smittspridning mellan kor. 

I projektet var planen att undersöka om lokal behandling med antibiotika (penicillin) i juvret till stor del kan ersätta allmänbehandling med penicillin genom injektioner i halsmuskulaturen (nuvarande standardbehandling) för bakterier som är relativt lätta att bota. Detta skulle innebära en total förbrukningsminskning från 70 till 17 gram penicillin per fall för en genomsnittlig mjölkko. För bakterier som är mer svårbehandlade eftersom infektionen ofta blir kronisk och kon riskerar att smitta ned andra kor i besättningen, önskade vi istället att undersöka om allmänbehandling skulle kunna kompletteras med lokal behandling i juvret för ett bättre tillfrisknande. Detta skulle innebära en liten ökning av använd mängd antibiotika för det enskilda fallet, men totalt sett en signifikant minskning av förbrukningen om nya fall av mastit kan förebyggas genom att minska antalet kroniskt infekterade kor.

För att kunna svara på projektets frågeställningar behövdes cirka 900 fall av klinisk mastit (KM) fördelade över landet. Trots flera påminnelser till veterinärer och lantbrukare var det dock svårt att få in tillräckligt med fall. Vi undersökte även om vi kunde göra delar av studien i Danmark men det var inte möjligt. Därför ansökte vi om att avsluta projektet i förtid vilket beviljades den 18/2 2022. Trots att vi inte kunde uppnå projektets mål har vi försökt dra viss lärdom av den information vi samlat in.

Totalt fick vi data från drygt 100 kor med KM från 25 besättningar under en period på cirka 1,5 år. Orsakerna till det låga antalet kan bero på tidsbrist, särskilt under pandemin, samt strikta inklusionskriterier. Symtomen hos korna varierade. Cirka en tredjedel hade påverkat allmäntillstånd (t ex dålig aptit) och cirka 20 % hade feber (>39,5ºC). Drygt 80 % hade symtom i juvret (t ex svullnad) och alla hade förändrad mjölk. Dessa resultat var enligt förväntan. Vidare fick drygt 80 % av korna anti-inflammatoriska läkemedel.

Andelen fall (40-50 %) som utgick ur studien var högre än förväntat och många av dessa skulle kunnat undvikits (t ex kontaminerade mjölkprover, ingen/ofullständig uppföljning). Resultaten tyder också på att rutinen att ta två mjölkprov för bakteriologisk undersökning vid uppföljningen är bra trots en ganska stor kostnad.

De kor som kvarstod i studien fördelades på följande sätt mellan behandling (B) 1-3; 38 % fick B1 (allmänbehandling med bensylpenicillinprokain (BPP) i 5 d), 26 % fick B2 (allmänbehandling med BPP d 1 och lokalbehandling med BPP d 1-5) och 35 % fick B3 (både allmän- och lokalbehandling med BPP d 1-5). Som väntat var växt av Staphylococcus (S.) aureus, Streptococcus (Str.) dysgalactiae eller Str. uberis vanligast. Resultaten, som måste hanteras med försiktighet på grund av få fall, visar att 46 av 65 fall (68 %) var kliniskt friska och att juverinfektionen var avläkt i 36 av 54 fall (53 %) 4 veckor efter behandlingsstart. Kliniskt tillfrisknande verkade inte skilja mellan de vanligaste bakteriefynden eller mellan behandlingarna. Juverinfektioner med S. aureus avläkte dock sämre än infektioner med streptokocker och avläkningen tenderade vara bättre i B3 jämfört med B1 och B2, speciellt för S. aureus-fall.

Även om materialet var för litet för att dra några säkra slutsatser tyder resultaten på att det i dagsläget inte finns anledning att ändra nuvarande rekommendationer för antibiotikabehandling av KM hos kor.