Utseende
Bolmört växer upprätt med en klibbig fågrenad stjälk. Växten kan bli upp till en meter hög. Bladen är flikiga eller grovtandade och blommorna är stora och smutsgula. Frukten sitter i en kapsel som skyddas av fodret under blomman. Växten är illaluktande och har klibbig konsistens.
Förekomst
Bolmört förekommer numera sällsynt i södra och mellersta Sverige. Förekommer runt gårdar och på ruderatmark. Fröna kan gro i samband med att marken bearbetas även efter att ha legat i marken i hundratals år.
Påverkan på djur
Bolmört har bland annat en central sövande aktivitet, vilket kan yttra sig som rörelsestörningar, hallucinationer och förvirring. Torr mun med svårighet att svälja, takykardi, kvarhållande av urin, förhöjd kroppstemperatur, pupilldilatation, dimsyn.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten inklusive rötterna är giftig, men fröna är tio gånger giftigare än bladen. Giftet kvarstår efter torkning.
Giftinformation
Bolmört innehåller tropanalkaloider, huvudsakligen L-hyoscyamin, men även atropin och skopolamin (en hallucinogen). L-hyoscyamin har en selektivt blockerande effekt på kolinerga muskeländplattor och ger först en stimulering av centrala nervsystemet som följs av en förlamning. Perifert blockeras receptorerna för acetylkolin (kompetitiv blockad). Perifert blockerar atropin i låga doser muskarin, i höga doser också nikotinreceptorer med en curare-liknande verkan på skelettmuskulaturen. Sekretion från magtarmkörtlar blir starkt inhiberade.