Gå direkt till innehåll

Kardborrar

( Arctium L. )
Oönskad växt
Oönskad i naturbeten och vallar av annan anledning än förgiftningsrisk eller med osäker giftighet.
Oönskad växt
Oönskad i naturbeten och vallar av annan anledning än förgiftningsrisk eller med osäker giftighet.

 Kardborrar

Utseende

Kardborrar är tvååriga storväxta örter. Stjälken är upprätt, grov och grenig. Bladen är skaftade med en stor, helbräddad bladskiva med tvär bas. Blomkorgarna är runda och sitter i en klase i toppen. Holkfjällen har långa spetsar med krokig udd och sitter i flera rader. Korgbotten är borstklädd utan fjäll mellan blommorna. Blommorna är rödlila och rörlika. Frukterna är grå till brunsvarta, fläckiga och kala med en sned bas och har en kort, borstlik pensel.

Förekomst

Kardborrar är vanliga från Skåne och upp till Uppland men mer sällsynta längre norrut. De växer på näringsrik kulturpåverkad mark, vid gårdar och i vägkanter.

Ullkardborre (A. tomentosum) och liten kardborre (A. minus) är vanligast förekommande i Sverige bland de många kardborrar som finns i släktet Arctium.

Orsak till att växten är oönskad

Kardborrens blomkorgar fastnar lätt i skyddshår som man, pannlugg och svans som då tovar ihop sig och mister sin insektsskyddande funktion för betesgående djur.

Kardborrar ratas ofta av betande djur.

Sidan granskades senast : 2021-06-02