Utseende
Nattskatta är en ettårig ört som blir 20–60 cm hög. Stjälken är grönviolett, grenig och tillplattat hårig. Bladen är spetsigt äggrunda, 7–12 mm långa, håriga med hel eller bukttandad kant. Blommorna är vita med gula ståndare och sitter många tillsammans i glesa samlingar på bladlösa korta stjälkar. Nattskatta blommar från juli till oktober. Frukten är ett runt bär som är 6–10 mm stort som är blåsvart när det mognat.
Förekomst
Nattskatta förekommer ganska allmänt i de sydligaste landskapen och avtar successivt längre norrut. Norr om Dalälven är den sällsynt. Nattskattan växer på näringsrik jord, som ogräs i rabatter, åkrar, i trädgårdar samt skräpmarker (ruderatmarker).
Påverkan på djur
Gifterna i nattskatta ger både lokala skador på slemhinnor och andra vävnader, och neurologisk påverkan. De inledande förgiftningssymtomen brukar komma inom sex timmar i form av mag-tarmstörningar med illamående, magsmärtor, kräkningar och diarré. De följs av kardiovaskulära symtom som ökad puls (takykardi), oregelbunden hjärtrytm (arytmi) och lågt blodtryck (hypotension) samt symtom från centrala nervsystemet som oro, pupillutvidgning (mydriasis), kramper och förlamning, svaghet, koma. Kan leda till döden genom hjärtstopp eller cirkulations- och andningssvikt. Vid allvarlig förgiftning inträffar döden inom 24 timmar. Om djuret överlever det första dygnet är prognosen god eftersom toxinet elimineras snabbt via avföring och urin.
Förgiftning har rapporterats hos nötkreatur, hästar, får, getter, grisar, hundar och höns.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten. Särskilt omogna gröna bär.
Variation i halterna alkaloider och nitrat hos nattskatta förekommer beroende på klimat, säsong och jordmån och är orsaken till de motsägelsefulla rapporterna om att nattskatta är ofarlig i vissa fall och mycket giftig i andra fall.
Giftinformation
Nattskatta innehåller en blandning av glykoalkaloider med huvudkomponenterna solanin, solasodin, solamargin, solanigrin, chaconin, hyoscin (skopolamin) och hyoscyamin (atropin). Högst koncentration finns i frön hos de omogna gröna bären, med en halt omkring 1,3 procent solasodin baserat på torrvikt. Näst högst halt alkaloider finns i bladen och där ökar innehållet när växten mognar. Sedan följer stjälkarna och sist den mogna frukten som ibland kan ätas utan skadliga effekter. Koncentrationen av solanin reduceras i ensilage, då syrahydrolysen i fermentationsprocessen omvandlar solanin till solanidin som är mindre giftigt. Solanin förstörs inte av processer som kokning, bakning eller torkning, men är vattenlösligt och vid kokning passerar alkaloiden ut i vattnet.
Alkaloiderna påverkar det parasympatiska autonoma nervsystemet genom att binda till, och därmed blockera, acetylkolinreceptorerna, vilket resulterar i inhibition av det parasympatiska nervsystemet, med symtom som minskad salivering och tarmmotilitet, utvidgade pupiller (mydriasis), och hjärtklappning (takykardi). Alkaloiderna har också en direkt irriterande effekt på matsmältningssystemet och orsakar kolik, förstoppning eller blödande diarré.
Solanin orsakar en stark lokal irritation i slemhinnan, gör så att röda blodkroppar spricker (hemolys), ger först en stimulering av det centrala nervsystemet som följs av förlamning, och orsakar njurskada vid utsöndring samt andningsförlamning.
Solasodin har experimentellt visat sig orsaka deformation av foster hos hamstrar.
Nitrater och nitriter förekommer också i varierande mängder i nattskatta och kan bidra till dess toxiska effekt. Halten nitrater kan nå upp till 2,5 procent i stjälkarna. Vid ensilering sjunker halten.