Spridningsväg
Clostridium botulinum är en sporbildande bakterie. Sporerna är stabila, kan överleva länge i miljön och motstå höga temperaturer. Vid gynnsamma förhållanden gror sporer till växande bakterier som kan bilda toxin som kan orsaka sjukdomen botulism. Gynnsam miljö för tillväxt och toxinbildning inkluderar anaerob (syrefri) miljö med låg salthalt och ett pH över 4,5. Det finns totalt sju kända serotyper av botulinumtoxiner, A, B, C, D, E, F och G. Därtill förekommer blandformer av C och D.
Sporer av Clostridium botulinum förekommer naturligt i jord, på havs- och sjöbottnar samt i mag- och tarmkanalen hos fisk och däggdjur. Därmed kan de förekomma i såväl foder som vatten till djur. Ett exempel är kontamination av ensilage vid skörd där den syrefria miljön i ensilagebalen kan möjliggöra att sporerna gror och tillväxer om pH inte sjunker under 4,5. Vanligast är förgiftning med toxin som bildats i foder. Fjäderfä kan även drabbas genom att botulinumbakterier tillväxer i mag-tarmkanalen och där producera toxin.
Effekt på djurhälsa
Nötkreatur, får och get
Idisslare är känsliga för infektion med flera serotyper av Clostridium botulinum, vanligen är symtom hos idisslare orsakade av serotyperna C och D samt blandformer av C och D.
Botulism hos idisslare förekommer både som enstaka fall och utbrott i grupper av djur, beroende på förutsättningar för bakterietillväxt och produktion av toxin samt infektionsväg. Djur kan infekteras både på betet och via kontaminerat skördat foder. Felaktig lagring, kadaver (till exempel gnagare) i fodret, och för toxinet gynnsamma förutsättningar kan orsaka kraftig toxinbildning med omfattande sjukdom som följd. Vanligen ses symtom på sjukdom inom 3 dagar till cirka två veckor från infektionstillfället, men vid exponering för höga nivåer av toxin kan inkubationstiden vara endast 1 till 2 dagar.
Hos nötkreatur stör toxinet nervfunktionerna som reglerar muskelrörelser och orsakar tilltagande förlamning vartefter toxinet sprids från mag-tarmkanalen via blodet ut i kroppen. Typiska symtom är tilltagande liksidig förlamning mest uttalat i musklerna i benen, på huvudet, käken och svalget med kraftig salivering, svårigheter att tugga och svälja, och slapp tunga. Förlamningen leder till att djuren blir liggande oförmögna att röra sig men fortsatt vid medvetande. Döden inträffar till följd av att andningen upphör att fungera.
Hos får ses inte den typiska symtombilden med tilltagande förlamning förrän i sjukdomens slutskede. Vanligen utvecklar fåren stel gång, okoordinerade rörelser och avvikande beteende. Huvudet och svansens hållning är avvikande, djuren saliverar och har näsflöde. I sjukdomens slutskede ses tilltagande förlamning i benen, bukandning och plötslig död.
I vissa fall är symtomen hos idisslare mer ospecifika med sänkt allmäntillstånd, nedsatt våmmotorik, sänkt aptit och förstoppning.
Det förekommer även akuta dödsfall utan föregående symtom, eller ospecifik symtombild med nedsatt foder- och vattenintag som enda avvikelse före dödsfall.
Gris
Grisar är mycket motståndskraftiga mot botulism och därmed är fall av botulism sällsynta. Symtom som rapporterats är att djuren slutar äta, vägran att dricka, kräkningar, vidgade pupiller och muskelförlamning.
Fjäderfä
Botulism hos fjäderfä orsakas ofta av serotyp C samt samt blandformer av C och D. Botulism orsakar förlamning som börjar med lindriga rörelsestörningar som med tiden utvecklas till alltmer okoordinerade rörelser och i slutfasen påverkar förlamningen vingar, ben, hals och ögonlock. Andra symtom kan vara uppruggad fjäderdräkt, hängande stjärt och vingar, och minskad äggproduktion. I slutstadiet av sjukdomen får djuret svårt att andas, och dör sedan i andningsförlamning eller till följd av uttorkning.
Effekt på produktionskapacitet
Produktionsbortfall på besättningsnivå följer av hög dödlighet hos nötkreatur, får, get och fjäderfä. Djur som överlever akut sjukdom kräver lång tid för återhämtning och kommer sällan tillbaka i produktion utan går till slakt. Unga mjölkdjur kan ibland återhämta sig till nästa laktation.
Botulism har begränsad effekt på produktionskapacitet hos grisar eftersom deras stora motståndskraft mot toxinet vanligen skyddar dem mot sjukdom.
Effekt på livsmedelssäkerhet
Fall av botulism är ovanliga i Sverige. Det är inte troligt att djur som insjuknat i botulism återfinns på livsmedelsmarknaden. Klassisk, livsmedelsburen botulism orsakas istället av livsmedel som har tillretts eller förvarats på ett felaktigt sätt, vilket medfört att bakterier kan tillväxa och bilda toxin. Exempel på riskprodukter är hemkonserver, heminläggningar och vakuumförpackad fisk och korv.
Sporer av Clostridium botulinum från djur kan kontaminera animaliska livsmedel via fekal kontamination.
Behandling
Möjligheten till behandling varierar beroende på djurslag. Djur som drabbas av botulism ges understödjande behandling och svårt sjuka djur avlivas. Baserat på erfarenhet kan antibiotikabehandling i drabbade fjäderfäflockar minska dödligheten.
Vaccin finns inte tillgängligt i Sverige, med undantag för häst där vaccin finns mot serotyp B som har påvisats i Sverige. Dock finns det inget motgift att tillgå.
Kontroll
Det sker ingen aktiv kontroll av förekomsten av botulinumbakterier, sporer eller toxin i foder eller vatten till djur. Dock är botulism hos djur en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2013:23).
Framtidsspaning
Clostridium botulinium finns redan i dagsläget i miljön. Oklart om det kommer att ske en ökning eller minskning av fall i framtiden. Klimatförändringens påverkan kan möjligen orsaka en ökning om vi behöver använda foder och vatten som anars skulle ha kasserats på grund av torka eller annan orsak till foderbrist. Också enn ökad risk för kontamination om vi behöver skörda närmare marken eller att det råder brist på syrabildande tillsatser så att pH i grovfoder inte inte sänkas till under 4,5.
LÄS MER |