Fisk, skaldjur och blötdjur hör till de svåraste djurslagen ur smittskyddssynpunkt. Detta beror framför allt på att:
- Smittämnen lätt sprids i vatten och att odlade populationer ofta lever i nära kontakt med vilda. Vissa fiskarter kan röra sig över stora ytor, vilket underlättar den geografiska smittspridningen.
- Vi är av tradition inte vana att känna igen sjukdomssymtom på dessa djurslag så som vi är på varmblodiga djur. Fisk, skaldjur och blötdjursaknar mimik och läten, vilket kan minska vår förmåga att se faktorer som kan tyda på sjukdom. Detta gör att sjukdomar ofta negligeras eller upptäcks i sent skede.
- I anläggningar i öppet vatten går det inte att se vad som händer under siktdjupet.
- Vissa sjukdomar är överförbara direkt från föräldradjuren till avkomman, så kallad vertikal överföring. Eftersom dessa djurslag ger upphov till stor mängd avkomma innebär en sådan sjukdom en risk för omfattande smittspridning.
- Djurslagen inkluderar många verksamhetsområden som alla kan innebära en risk för att introducera en ny sjukdom i Sverige eller ett vattenområde.
Sverige har ett mycket gott hälsoläge vilket innebär att vi har få av de fisk- och skaldjurssjukdomar som förekommer i Europa. De sjukdomar vi har uppträder i låg frekvens. Ett gott hälsoläge gör att vi kan producera blåa livsmedel av hög kvalitet. Sverige hör till de länder som använder minst antibiotika i förhållande till mängd producerad fisk.
Största risken för introduktion av nya sjukdomar utgör flytt av levande eller slaktad orensad matfisk, eller att akvariefisk eller råa importerade livsmedel som är infekterade kommer i kontakt med svenska arter. Globala transporter, EU:s fria handel och närheten till andra länder gör att vi alltid lever med risken för introduktion av nya, mer allvarliga, sjukdomar.