Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar - häst

Isolering av sjuka hästar som kan bära på smitta

En effektiv åtgärd för att begränsa smittspridning är att så snabbt som möjligt isolera sjuka hästar från de övriga. Hur isolering genomförs i praktiken kan variera beroende av hur stallar med omgivning är planlagd, och vilka smittämnen och smittvägar det rör sig om. Exempel på isolering kan vara en separat byggnad inom stallområdet eller ett utrymme i stallet som kan avgränsas från övriga utrymmen. Även en utebox eller hage placerad en bit från de friska hästarna fungerar.

Vid luftburen smitta bör isolerade hästar hållas på tillräckligt avstånd från övriga hästar, i en separat byggnad eller hage. Om det är fråga om en smitta som endast sker med kontakt, exempelvis infekterade sår med en smittsam bakterie, kan det räcka med så kallad kontaktisolering. I en kontaktisolering kan luftrummet delas, men all direkt och indirekt kontakt mellan den isolerade hästen och andra hästar undanröjs. Grundregeln är att hålla god hygien och att minska ”springet” mellan stallar för att förhindra smittöverföring via människor. Separat person/personal bör sköta de isolerade hästarna. Om det inte är möjligt sköts de isolerade hästarna lämpligen efter de friska, enligt nedan beskrivna rutiner.

Stallets veterinär är bäst skickad att bistå med smittförebyggande råd vid utbrott av smitta eftersom denne har bäst kännedom om förhållandena på plats. Ibland kan veterinären också behöva samråda med expertis och/eller länsveterinär för att på bästa sätt kunna hjälpa till med smittförebyggande åtgärder.

Handhygien

Noggrann handtvätt med tvål och vatten är en av de mest grundläggande åtgärderna för att förhindra överföring av smitta. Vid risk för smitta mellan hästar kan med fördel ett alkoholbaserat desinfektionsmedel med återfuktande effekt användas efter handtvätt. För så bra effekt som möjligt behöver desinfektionsmedlet verka en minut eller längre, och fördelas överallt på händerna genom att det gnids runt den tills det torkat.

Besökshygien

Besök till isolerade hästar ska begränsas att omfatta enbart det nödvändiga, till exempel skötare, veterinär och hovslagare. Om möjligt kan någon form av sluss till isoleringen göras i ordning, där möjlighet till handtvätt samt byte av skor och kläder finns. Slussen delas in i en ”ren” och en ”oren” sida, avskilda från varandra. Kläder tvättas enligt anvisningar nedan. Stövlar rengörs och ställs i stövelbad med desinfektionsmedel under den tid som anges för medlet. Kvarbliven smuts kan minska effekten av desinfektionsmedlet.

För alla anläggningar med djur gäller föreskrifter och allmänna råd utgivna av Jordbruksverket om förebyggande och särskilda åtgärder avseende hygien med mera för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnen (SJVFS 2013:14, K112). Bland annat står i paragraf 6 att ”Djurhållaren ska se till att personer som vistas i anläggningen har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten före och efter kontakt med djur. Det ska finnas möjlighet till handdesinfektion.” Har anläggningen besöksverksamhet är reglerna något mer långtgående. Se vidare på Jordbruksverkets webbplats.

Smittvägar

Direkt och indirekt kontaktsmitta

Kontaktsmitta är den vanligaste smittvägen.

Direkt kontaktsmitta sker genom fysisk kontakt mellan en infekterad häst och en frisk mottaglig häst, utan mellanled. Så kan luftvägsinfektioner, hudinfektioner, till exempel streptotrikos (regnskållor), ringorm, löss och skabb, och sexuellt överförbara infektioner som virusarterit, godartad beskällarsjuka (EHV-3) och CEM spridas. De flesta smittämnen som kan smitta med direkt kontakt kan också överföras via indirekt kontakt.

Indirekt kontaktsmitta innebär smittöverföring via olika mellanled från en häst till en annan. Detta sker med händer, kläder eller föremål (utrustning, transporter, inredning, dörrhandtag med mera) som är förorenade med smittämnen från hud, sår, luftvägar, urin, avföring eller blod. Samma smittor som vid direkt kontaktsmitta kan oftast också spridas indirekt via mellanled.

Direkt och indirekt droppsmitta

Smittämnen kan spridas vid hosta eller nysningar och från bölder med stora tunga droppar, som snabbt faller ner i luften och inte når längre än någon meter. Dropparna kan nå en annan häst direkt, eller indirekt via exempelvis händer, utrustning och kläder. Om smittämnet i dropparna tas upp i luftvägarna på en mottaglig häst kan den bli sjuk och smitta vidare. Många luftvägsinfektioner sprids på detta sätt, till exempel kvarka, virusabort, EHV-4 och hästinfluensa.

Luftburen smitta - aerosol

Vid hosta kan det även uppstå en aerosol (partikel- eller droppdimma), förutom droppsmitta. Ifall dropparna i aerosolen torkar ihop till mindre droppkärnor (<5 µm) kan de spridas längre med luften än tyngre droppar. När en häst andas in sådan ”dimma” kan smittämnet föras till luftvägarna. För hästar är det särskilt vid luftvägsvirus som detta gäller. Vid luftburen aerosolsmitta avtar smittrisken ju längre bort hästar hålls från varandra. Exempelvis kan hästinfluensavirus spridas minst 50 meter i luften vid gynnsamma förhållanden, det vill säga viss luftfuktighet och vindförhållanden. Vid kvarka anses inte luftburen aerosolsmitta utgöra någon risk.

Partikelburen smitta

Från huden och pälsen sprids partiklar i luften i stora mängder. Från patienter med sår och hudinfektioner kan bakterier spridas till luften med partiklar, särskilt vid sårvård.

Om ett annat djur (eller människa) andas in bakteriebärande hudpartiklar kan det i vissa fall orsaka en vanligtvis tillfällig förorening i näsan, till exempel med Staphylococcus aureus, inklusive MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus). Också huden kan tillfälligt förorenas på detta sätt, och om man råkar ha ett sår kan det infekteras. Partiklar som bär bakterier genom luften kan också samlas på föremål, ytor och händer, och sedan föras vidare, så kallad indirekt kontaktsmitta. Ett annat exempel på partikelburen smitta i stall och hagar är Rhodococcus equi, en bakterie som kan finnas i hästars träck och spridas till damm. Föl som andas in damm med Rhodococcus kan bli infekterade och utveckla lunginflammation.

Blodburen smitta

Vissa smittämnen kan överföras med blodet. Direkt överföring kan ske via kontakt med slemhinnor, till exempel sexuell kontakt, eller genom kontaminerade blodprodukter. Indirekt kan blodsmitta förekomma exempelvis vid stick- eller skärskador, injektioner och kontaminerade handskar, men även via kontaminerade läkemedel eller insekter. Så kan exempelvis infektiös anemi på häst spridas.

Tarmsmitta (fekal-oral smitta)

Tarmsmitta (fekal-oral smitta) kan ske genom att hästen får i sig smittämnet via munnen från infekterad träck, till exempel rotavirus och salmonella. Det är fråga om en direkt kontaktsmitta via födoämnen som hästen äter, eller indirekt kontaktsmitta via exempelvis förorenade händer, utrustning eller inredning.

Foderburen smitta innebär att foder eller vatten direkt eller indirekt kontaminerats med smittämnen, exempelvis mag-/tarminfektion orsakad av virus eller bakterier men även foderförgiftning av botulinumtoxin.

Insekts- och kvalsterburen smitta (vektorburen smitta)

Myggor, fästingar och löss är så kallade vektorer, som kan föra med sig bakterier och virus mellan djur. Den främsta vektorburna smittan på svenska hästar är en bakterie som kan orsaka akut granulocytär anaplasmos och sprids via fästingar. Exotiska hästsjukdomar som sprids med vektorer är bland annat piroplasmos, infektiös anemi och afrikansk hästpest.

Benskabb (Chorioptes) samt pälsätande och blodsugande löss kan spridas mellan hästar, men bär inte på andra sjukdomsframkallande smittämnen.

Sanering av stall

Vanligtvis rengörs stallet när inga hästar längre insjuknar och de drabbade har tillfrisknat. Beroende på smittämne, kan smittan kan finnas kvar olika länge i miljön runt hästarna. Känsligheten för olika desinfektionsmedel varierar mellan smittämnen. Saneringsåtgärderna planeras lämpligen i samråd med en veterinär.

God rengöring är ett krav för ett gott resultat

Mekanisk rengöring är absolut viktigt eftersom det tar bort det mesta av eventuella smittämnen. Om smittämnen ligger undangömda i och skyddade av smuts har dessutom desinfektionsmedel sämre eller ingen effekt. Vissa smittämnen kan överleva under lång tid på till exempel smutsig boxinredning.

Rengöringen innebär ett så fullständigt avlägsnande som möjligt av all smuts. Det gäller särskilt sekret och liknande från sjuka djur. Man skrubbar, skurar, högtryckstvättar eller använder annan metod anpassad till det material som ska rengöras. Användning av hett vatten (inte över 50 - 60°C) med tillsats av rengöringsmedel, som löser smutsen, ökar rengöringseffekten.

Mekanisk rengöring med hjälp av högtrycksaggregat ger bättre rengöringseffekt precis där man sprutar jämfört med manuellt skurande. Men det höga trycket kan också sprida små vattendroppar (aerosol) som kan bära på smittämnen och ska därför användas med förstånd. Med ventilationens hjälp kan de små vattendropparna förflyttas såväl inom som utanför byggnaden. Om möjligt bör man därför skärma av vattenstrålen med en kåpa. Högtrycksaggregat bör vara försett med doseringspump för rengörings- och desinfektionsmedel. Bra vattentryck (minst 700 PSI = 48 x 105 Pa bar i aggregatets munstycke) rekommenderas för bästa rengöringseffekt. Den som utför rengöringen ska använda nödvändig skyddsutrustning inkluderande andningsskydd.

Vid temperaturer under fryspunkten rekommenderas att, om möjligt, avvakta med saneringen alternativt värma upp utrymmet så att vattnet inte fryser.

Rengöringen inleds med att ta bort grovföroreningar genom att sopa eller dammsuga. Därefter rengörs elektriska installationer, motorer och liknande manuellt på ett säkert sätt. De förseglas sedan, med till exempel plastduk, innan rengöring med vatten påbörjas. Sedan blötläggs allt annat med vatten och rengöringsmedel i två till tre timmar för att lösa smutsen. Vid stark nedsmutsning krävs längre blötläggningstid.

Den egentliga rengöringen utförs sedan uppifrån och ned. Om det finns risk att förorenade dammtussar, skräp eller partiklar ramlar ner från tak eller höga höjder bör dessa rengöras. Tvätten kan annars påbörjas på den höjd som hästarna når, och avslutas med golvet. Rengöringen är avslutad när synlig smuts inte längre förekommer, när strukturen på samtliga material syns klart, samt när spolvattnet inte är grumligt eller innehåller smutspartiklar. Efter rengöring ska samtliga ytor torka upp fullständigt, vilket kan ta flera dagar.

Foderkrubbor och vattenkoppar är svåra att rengöra. Där kan finnas näringsämnen och en fuktig miljö, vilket mikroorganismer trivs med. Inredningen kan därför bära sjukdomsframkallande organismer. Noggrann rengöring skyddar nyinsatta djur från smitta. Stäng av vattentillförseln och rengör krubbor och vattenkoppar noggrant och låt torka. Flöda eller fyll sedan med desinfektionsmedel, som får verka minst den tid tillverkaren anger. Skölj därefter noggrant bort resterna av medlet.

Summering - rengöring

1. Ta bort strö, gödsel och dylikt. Ströbädd kan brännas upp eller grävas ner i gödselstacken.
2. Ta bort all flyttbar utrustning. Den måste också rengöras (se längre ned).
3. Rengör och försegla elektriska installationer.
4. Blötlägg med vatten och rengöringsmedel.
5. Tvätta/skura manuellt eller med högtryckstvätt.
6. Låt ytorna torka innan desinfektion påbörjas.

Desinfektion

1. Efter rengöring och upptorkning desinfekteras stallet.
2. Applicera rätt koncentration och mängd lösning (liter per m² yta) enligt anvisning från tillverkaren. Följ också tillverkarens rekommendation för verkningstid.
3. Använd ryggspruta eller högtryckstvätt. Var speciellt noga i hörnor, sprickor, fogar och material som kan innehålla smittämne, till exempel trä och betong.
4. Börja behandla högt och arbeta neråt väggarna mot golvet.
5. Låt ytorna torka innan utrustningen ställs tillbaka.
6. Ta bort förseglingar runt elektriska installationer och desinficera med desinfektionsmedel på en trasa.

Med desinfektion menas att man minskar antalet smittsamma organismer till en sådan låg nivå att mottagliga djur som kommer i kontakt med den desinfekterade ytan inte utvecklar en infektion. Desinfektion kan göras med hjälp av kemiska desinfektionsmedel eller fysikaliska metoder (oftast värme). Det finns flera kemiska medel att köpa i fackhandeln. Dessa har skiftande egenskaper och lämpar sig för olika ändamål. Följ tillverkarens anvisningar för desinfektionsmedel noggrant. Till exempel är det viktigt att följa den rekommenderade inverkanstiden. Om det är kallare än +10°C kan särskild hänsyn behöva tas vid val av desinfektionsmedel och koncentration av brukslösning.

Anpassa mängden desinfektionsmedel efter ytan och tillverkarens anvisning. Om desinfektionsmedlet snabbt rinner av en behandlad yta bör behandlingen upprepas, för det är viktigt att hela ytan täcks ordentligt av medlet under den tid som tillverkaren rekommenderar. Tänk på att följa säkerhetsanvisningarna för medlet.

Avlägsna förseglingen av de elektriska installationerna när övrig rengöring och desinfektion är klar. Desinfektera installationerna med en trasa indränkt med desinfektionsmedel.

Rengöring av kläder, textilier och övrig utrustning

Blötlägg eller skrubba utrustning i stallet i ett kar, eller högtryckstvätta med tvätt- och rengöringsmedel, före desinfektion. Rengör även utsatta ställen, som bevattningsposter samt annan utrustning som kan ha kommit i kontakt med smitta. Sliten utrustning som är svår att rengöra kan behöva bytas ut.

Kokning är en bra och praktisk metod för desinfektion av mindre utrustning och material, som tål värme. Föremålen ska rengöras mekaniskt och vara helt rena innan de kokas. Föremålen ska vara helt täckta med vatten under kokningen. Koka minst 5 minuter.

Kläder och textilier bör tvättas i minst 60°C. Tvättmedel är viktigt för rengöringen och ska doseras korrekt.

Skodon, sadlar och liknande som inte kan kokas eller tvättas i maskin rengörs noggrant mekaniskt. Använd sadeltvål, vatten och en ny svamp till varje sak. Därefter kan skodon behandlas med passande desinfektionsmedel.

Hästtransporter bör rengöras mellan varje användning om samma transport används för hästar från olika stall.

Rasthagar och beten

Rasthagar och beten där hästar med kvarka vistats bör inte användas på minst 30 dagar. Som regel behöver ingen rengöringsåtgärd vidtas för markerna. Däremot bör foderhäckar, krubbor och vattenkärl saneras, liksom sådan inredning som hästar gnager på.

Kemiska desinfektionsmedel

Desinfektionsmedel kan vara irriterande för hud och ögon. Använd skyddsutrustning enligt anvisning för medlet vid blandning och användning av desinfektionslösningar. Vid val av desinfektionsmedel bör hänsyn tas till eventuella negativa miljöeffekter. Undvik också onödigt stora volymer av lösning för att minska risken för spill till omgivningen.

Det finns olika desinfektionsmedel tillgängliga på marknaden, utöver de traditionella som listas längre ned. När du väljer desinfektionsmedel, läs tillverkarens anvisningar vilka infektionsämnen som medlet har bevisad effekt mot samt vilken koncentration och inverkanstid som behövs på olika sorters ytor. Till exempel om ett medel anges ha effekt mot bakteriesporer, är det ofta så att inverkanstiden behöver vara mycket längre för att avdöda dessa jämfört med så kallade vegetativa former av bakterie. För bästa effekt bör man alltså veta vilket smittämne man vill ha effekt mot. De flesta smittämnen som är aktuella för häst tillhör dock, med några få undantag, sådana som är relativt lättavdödade om rengöring och desinfektion görs rätt.

Regelverk kring produkter

Produkter som på ett eller annat sätt dödar bakterier eller andra mikroorganismer kan klassas som läkemedel, medicintekniska produkter, kosmetiska produkter, eller kemiska produkter som till exempel biocider, beroende på vad de ska användas till. Olika myndigheter har ansvar för de olika sorternas produkter.

• Biocider och andra kemiska produkter - Kemikalieinspektionens (KemI) ansvarsområde. Biocidprodukter måste vara godkända av KemI för att få säljas eller användas, med vissa undantag. Det verksamma ämnet ska vara utvärderat.
• Läkemedel och medicintekniska produkter - Läkemedelsverkets ansvarsområde. Det som avgör om en produkt är ett läkemedel eller en medicinteknisk produkt är hur produkten fungerar. Om en produkt är en medicinteknisk produkt, måste den följa reglerna för just medicintekniska produkter. Bland annat måste produkten vara CE-märkt. Reglerna för medicintekniska produkter till människa gäller dock inte alltid för produkter till djur.

Många produkter ligger i gråzonen mellan dessa regelverk.

• Produkter som ska användas för desinfektion av ytor, till exempel djurstallar, är vanligtvis biocider.
• Om medlet gör anspråk på att bota eller skydda mot en viss djursjukdom eller infektionsämne hos djur räknas det som veterinärmedicinskt läkemedel.
• Produkter som ska användas medicinskt, till exempel för att tvätta ett sår eller tvätta en patient innan en operation, klassificeras som läkemedel.
• Produkter som ska användas för desinfektion av händer, till exempel av sjukvårdspersonal innan en operation, är vanligtvis biocider.
• Desinfektionsmedel som är speciellt avsedda för desinfektion av medicintekniska produkter faller under det medicintekniska regelverket, som också är Läkemedelsverkets område.
• Produkter som ska användas hygieniskt eller kosmetiskt till djur är inte kosmetiska produkter enligt definitionen, eftersom en kosmetisk produkt ska användas på människokroppen. De är heller inte läkemedel, utan räknas vanligtvis som kemiska produkter, och ligger under Kemikalieinspektionen.