Ringorm i kattgrupper - behandling och sanering

Varför ska man behandla ringorm hos katt? 

• Man påskyndar läkningen hos de smittade djuret och minskar risken för återsmitta.
• Ringorm är en zoonos, vilket innebär att det smittar till människa. Hudproblem, som kan ta lång tid att behandla, kan utvecklas. Framför allt hos barn, äldre individer och människor med nedsatt immunförsvar kan hudproblemen bli svåra.
• Man minskar smittrisken till andra katter och andra djur (bland annat kan hund och marsvin drabbas).
• Utställningskatter behöver naturligtvis en fin päls för att få så fördelaktig bedömning som möjligt och andra kattägare vill inte få med sig smittan hem. 

Sanering av infekterade kattgrupper

Sanering av ringormssmitta i ett hem och i en kattgrupp är kostsamt, krävande och tar tid. Under normala förhållanden är det dock inte omöjligt att genomföra, om man satsar helhjärtat, planerar och noga tänker igenom alla steg som behöver utföras. Totalt tar en sanering av ringorm vanligen mellan två och sex månader att genomföra. Tiden varierar beroende på hur många katter man har, hur många som smittats, ålder på katterna, eventuella dräktiga katter och hur lokalerna som ska saneras ser ut (till exempel hemmamiljö med textilier som kan gömma sporer väldigt bra jämfört med kaklade väggar och burar av rostfritt stål). 

För en lyckad sanering krävs:

• En strategisk provtagning av samtliga katter.
• En noggrann miljösanering så att katterna inte återsmittas från miljön.
• Utvärtes behandling i kombination med allmän behandling. Utvärtes behandling (bland annat bad) minskar spridning av sporer. Allmän behandling (medicin som ges i munnen) påskyndar läkning.
• Förebyggande åtgärder för att förhindra smitta att åter komma in i besättningen.
• Kontakt med en behandlande veterinär med intresse för hudsjukdomar hos katt för utredning och behandling av din/dina katter.

Strategisk provtagning 

• Odlingsprov tas från samtliga katter, även de som är symtomfria. Provsvarstiden varierar mellan en till två veckor beroende på hur snabbt ringormssvampen växer.
• Att ringormssvamp inte hittas i en odling är ingen garanti för att katten är fri från ringorm. För att så gott det går försäkra sig om att en katt är fri från ringorm bör man ta minst två, helst tre, prover med minst en vecka mellan provtagningarna. Om inget av proven påvisar svampväxt och katten inte utsatts för smitta under och efter provtagningsperioden kan katten vara fri från ringorm.
• Det är viktigt att laboratoriet kan svara på vilken typ av ringormssvamp det rör sig om eftersom det avgör om och hur sanering ska utföras. Se även dokumentet Ringorm (dermatofytos) hos katt.
• I avvaktan på provsvar ska de katter som ser ut att vara infekterade, eller misstänks vara infekterade, isoleras i ett utrymme som kan desinficeras. För hygienåtgärder vid vistelse i isoleringsutrymmet läs under behandling av katterna nedan.

Miljösanering

Miljösanering av ringormssmitta är som regel kostsamt, mödosamt och tidskrävande, men den är nödvändig för att få bort smittan. Infekterade katters päls är fulla med sporer som sprids överallt. Sporer i miljön är en mycket viktig orsak till dåligt behandlingsresultat och återsmitta. Framför allt gäller detta vid infektion med M. canis då denna typ verkar frisätta mera sporer till miljön än T. mentagrophytes. 

En god planering är A och O; hur ska katterna grupperas, isoleras och flyttas runt och hur ska varje rum rengöras och desinficeras? Diskutera planen med din behandlande veterinär innan saneringen startar. 

• Alla rum inklusive det som används som isolering måste saneras.
• Rengör eller släng (bränn) kattborstar, burar och dylikt. Tvätta i 60ºC och använd desinfektionsmedel.
• Högtryckstvätt med hett vatten är bra om man har möjlighet/tillgång till det.
• Samtliga textilier, inklusive till exempel gardiner, kläder och filtar tvättas. 43,3ºC anges som den temperatur vid vilken sporer avdödas. Tvätt i 60ºC rekommenderas dock, eftersom man bör ha en säkerhetsmarginal så att hela textilier tillräckligt länge utsätts för tillräckligt hög temperatur. Den mekaniska effekten i form av sköljning/spolning är också viktig förutom temperaturen. 
• Dammsug alla ytor, helst varje dag. Bränn dammsugarpåsen varje gång. Om detta inte är möjligt, sprita den och förslut väl och släng i soporna. Se till att filtret i dammsugaren är intakt, så att inte sporer kommer ut igen ur dammsugaren. Centraldammsugare är en fördel om det finns. Rengör/desinficera dammsugarborsten noga mellan dammsugningarna.
• Rengör ytor, väggar, lister, golv minst en gång/vecka! Glöm inte att rengöra undersidan av bordsskivor/bänkar, inuti lådor, bakom elemet, bil med mera.
• I samband med rengöring används också desinfektionsmedel. Fråga din veterinär vilket/vilka medel som lämpar sig bäst för din typ av katthållning. Kontrollera dock alltid att medlet verkligen avdödar svampsporer. En del medel där det anges att det är verksamt mot svamp tar nämligen inte sporerna särskilt bra. Ibland anges speciella riktlinjer för just sporer, följ då dessa. Innan desinfektionsmedel används skall alla ytor vara ordentligt rengjorda, medlen har sämre effekt på smutsiga ytor.
• Heltäckningsmattor måste ofta tas bort då de är i princip omöjliga att få fria från sporer.
• Upprepa de delar av miljösaneringen där inga tidsangivelser står en gång per månad under hela behandlingstiden. 

Behandling av katterna

Dela in katterna i två grupper; en ringormsfri grupp och en infekterad grupp. 

Ringormsfri grupp: Symtomfria katter som är odlingsnegativa (det vill säga ingen ringormssvamp kunde påvisas vid odling).

• Bada med medel som föreskrivits av veterinär. Katten skall bära krage så att den inte kommer åt att slicka pälsen innan den torkat. Upprepa baden en till två gånger per vecka.

Infekterad grupp: Katter med symtom samt odlingspositiva katter (det vill säga ringormssvamp växte i odlingsprovet). 

• Skall isoleras i mindre grupper eller hållas en och en.
• Klipp pälsen och bränn håret. Om det inte finns någon möjlighet att bränna håret skall det indränkas i desinfektionsmedel och förpackas mycket väl förslutet innan det kastas i soporna. Användning av engångshandskar och skyddskläder rekommenderas under klippningen av det infekterade djuret. Klippningen bör utföras i ett väl ventilerat rum som kan desinficeras efteråt.
  Maskinsaxar kan vara svåra att rengöra och desinficera korrekt och det kan orsaka skador i huden som kan förvärra infektionen. En vanlig sax är lätt att rengöra, men att klippa en motsträvig katt med hjälp av vanlig sax kan både ge upphov till större sårskador och vara praktiskt ogenomförbart. En professionell trimmare, till exempel vid en veterinärklinik/mottagning/djursjukhus kan vara behjälplig. Många klippmaskiner kan ställas in på "stubbklippning" så att risken för hudskador minimeras. OBSERVERA att den som skall ta emot en eller flera katter för klippning måste få information om ringormssmittan innan, så att åtgärder för att förhindra smittspridning till andra, kanske sjuka och extra mottagliga katter kan förhindras.
• Bada med medel som föreskrivits av veterinär. Katten skall bära krage så att den inte kommer åt att slicka pälsen innan den torkat. Upprepa baden två gånger per vecka.
• Starta allmänbehandling i form av tabletter, kapslar eller mixtur som skrivs ut av behandlande veterinär. Tala om för din veterinär om katten är dräktig då detta påverkar val av preparat.
• Använd skyddsklädsel, inklusive sko- och hårskydd i isoleringsutrymmet och tvätta händer noga före och efter vistelse i utrymmet. Hör med till exempel apoteket om de kan rekommendera något handdesinfektionsmedel som komplement. Engångshandskar kan också vara till hjälp.
• Nya odlingsprov tas från samtliga katter exempelvis tre-fyra veckor efter att behandlingen påbörjats. Därefter kan prov för uppföljning tas med två till fyra veckors mellanrum.
• Symtomfria katter som under behandlingen blivit odlingsnegativa (och varit detta vid minst två, helst tre, provtagningstillfällen i rad med minst en vecka mellan provtagningarna) sätts ut till de ringormsfria katterna, efter att de badats en sista gång i någon form av sluss mellan isolerade och icke isolerade katter.
  Om odlingen från en katt inte visar på infektion (det vill säga provsvaret är negativt) vid prov ett, men svamp växer ut vid prov två, räknas katten som fortsatt infekterad även om ett tredje prov är negativt. Fortsatt provtagning krävs därmed.
• Behandlingen i den infekterade gruppen fortgår tills samtliga katter varit symtomfria och odlingsnegativa enligt punkten ovan. 

Katter som aldrig blir odlingsnegativa:

• Se över behandlingsstrategin/tekniken/miljösaneringen.
• Håll katten isolerad (den kan lätt återsmitta hela katteriet igen)!
• Tyvärr måste kanske avlivning övervägas, om man inte kan acceptera ständig återsmitta. 

Förebyggande åtgärder för att hindra att ringormssmitta kommer in i besättningen 

• Nya katter som ska tas in i en besättning bör alltid sitta i karantän två till fyra veckor på grund av smittrisk; inte bara med tanke på ringorm. Observera att symtomfria katter med ringormssmitta, som badats med schampo verksamt mot ringorm innan de kommer till det nya hemmet, kan ha fördröjd symtomdebut. Det kan då hända att man upptäcker att katten är smittad först efter karantäntidens utgång.
• Använd skyddsklädsel, inklusive sko- och hårskydd i isoleringsutrymmet och tvätta händer noga före och efter vistelse i utrymmet. Hör med till exempel apoteket om de kan rekommendera något handdesinfektionsmedel som komplement. Engångshandskar kan också vara till hjälp.
• Har man misstanke om att djuret kan vara bärare av ringorm, skall odlingsprov tas. Insättande av behandling kan vara aktuellt redan innan provsvaret erhållits, tala med behandlande veterinär. Låt katten/katterna vara isolerade tills odlingssvaret är klart (och negativt). Att svamp inte kan hittas i odlingen är ingen garanti på att katten är fri från ringgormssmitta.
• Vid positivt svar på odling (det vill säga ringormssvamp växer ut i odlingsprovet) insätts åtgärder mot infektion och smittspridning i samråd med behandlande veterinär.