Alla kända döda rovdjur skickas till SVA, det vill säga rovdjur som hittats döda, som avlivas vid till exempel trafikolyckor men också rovdjur fällda under skyddsjakt och licensjakt. Det är länsstyrelsen och polismyndigheten som har ansvaret att skicka in döda rovdjur. Om man som privatperson hittar ett dött rovdjur ska man kontakta polisen.
Hälsoövervakning
SVA övervakar rovdjurens hälsa. Genom kontinuerlig insamling av data och prover från döda rovdjur kan trender i befintliga sjukdomar följas och nya sjukdomar upptäckas. Att bevaka viltstammarnas hälsa är en viktig del för att säkerställa ett fungerande och välmående ekosystem.
Genom obduktioner kan dödsorsaker och förekomst av skador, sjukdomar, förändringar och parasiter kartläggas. Djur som dör en ”naturlig död” - så kallat fallvilt - ger information om vilka naturliga dödsorsaker som populationen står inför. Dessa inkluderar exempelvis smittsamma eller spontant uppkomna sjukdomar, utmärgling, olyckor och predation. Eftersom en del av fallviltet aldrig återfinns går det inte med exakthet att säga hur stor andel av hela populationer som dör av de olika dödsorsakerna. Däremot gör en kontinuerlig och likartad övervakning, som löper över flera år, det möjligt att se variationer i dödligheten av specifika orsaker.
Djur som avlivats till följd av förvaltningsbeslut, eller på grund av annan mänsklig påverkan så som trafikolyckor, representerar vanligtvis djur som är friska och i god kondition. Dessa är lika viktiga att obducera och undersöka som fallviltet då de bidrar till kunskap om normalvariationen hos den vilda populationen. De bidrar också med viktiga prover och data till rovdjursförvaltning och forskning.
Vid obduktion undersöks förutom dödsorsak även förändringar och bifynd som inte varit del av dödsorsaken. Detta kan vara icke dödliga sjukdomar, missbildningar, färska eller äldre skador eller förekomst av parasiter. Precis som för dödlighet är det inte möjligt att fastställa vilken exakt andel av populationen som drabbas av olika åkommor men förekomsten kan jämföras över tid. Om förändringar sker kan det vara tecken på skiften i miljö och hälsa.
Data- och provinsamling till förvaltning
SVA har i uppdrag av Naturvårdsverket att samla in data och prover och delge dessa till andra aktörer inom rovdjursförvaltningen. SVA:s uppdrag innefattar att effektivisera, utveckla och samordna det data och material som samlas in från de stora rovdjuren.
Exempel på data och prover som SVA samlar in och som används regelbundet inom förvaltningen är: ålder, kön, reproduktionsstatus och DNA. Detta är relevant information som behövs för att följa viltstammarnas utveckling, vilket i sin tur ligger som grund till beslut som berörda myndigheter fattar om rovdjuren.
Forskning
Vid obduktion tas en rad vävnadsprover som kan användas för pågående eller framtida forskning. En uppsättning prover tas på samtliga arter till exempel muskel, lunga, fett, hud, lever, njure, reproduktionsorgan och blod. Proverna sparas i biobanker på SVA och Naturhistoriska riksmuseet. Utöver det samlas prover till tidsbundna projekt, till exempel hår från björn.
Proverna används inom forskning i veterinärmedicin, zoologi, miljövetenskap och humanmedicin. Konkreta exempel på vad som vävnadsproven användas till är analyser av lodjurens genetik, kryptorkism hos vargar, förekomst av bly i ekosystemet och benskörhet hos människor.
Sammanställningar och rapporter
SVA sammanställer varje år rapporter om rovdjurens hälsostatus.
Tidigare har SVA förmedlat information från licensjakterna på rovdjur. SVA gör fortfarande rapporter över data och prover som samlats in från individer fällda på licensjakt men sedan våren 2020 finns all statistik om själva jakten på Naturvårdsverkets webbplats och i Rovbase. Det är en enkel databas och kartverktyg, där man kan välja vilka djurslag som ska synas samt för vilken region och tidsperiod.
